2009-10-02

And now, the end is near...

Efter att ha velat fram och tillbaks har jag äntligen tagit ett beslut om att sluta amma. Dåligt samvete, vemod och sorg blandar sig med känslor av att det faktiskt är dags att gå vidare in i en ny period. Att min lilla älskling faktiskt klarar sig bra med ersättning, gröt och spännande smakportioner av riktig mat. Men vägen hit har inte varit smärtfri, varken fysiskt eller psykiskt, Det känns som att jag gör något "fel" och berövar mitt barn på en självklarhet som egentligen inte är självklar för alla. Men nu är beslutet taget och bollen är i rullning!


I tisdags testade vi välling, och det verkade som Noam tyckte att det var hel ok, han åt inte mycket ca 10-20 ml (av ca 200) men jag tänkte inte mer på det, han somnade och allt var fridens. Testade även kvällen därpå men insåg snabbt att stackars lilla unge hade sugit och sugit och till slut somnat av utmattning då det nästan inte kom en endaste droppe ur den förbaskade flaskan för att hålet var för liten för välling (F!"#A¤%&/N) och när Tom väl kom hem med rätt di-napp så höll ungen på att kväljas av den (J"#¤%&/A) vällingen...jaja det projektet lägger vi på hyllan ett tag, jag är helt överlycklig att han tar flaska och ersättning...små små bebissteg är bättre än inga steg alls!

underbara pappa matar...

3 kommentarer :

  1. Stora män små män...vägen till hjärtan är magen "bara det gött"Det är rätt beslut gumman.med sååååååå mycket kärlik som Noam få allt smaka gött<3<3<3

    SvaraRadera
  2. Noams syssling blev bara ammad i tre veckor och inte ens helammad under den tiden. Det fungerade inte för mig. Jag hade väldigt mycket mjölk men min kropp klarade inte av ammandet med ständiga insulinkänningar och viktras. Jag upplevde inte att jag fick något stöd alls i att sluta amma. Jag var arg i nästan ett år efter eftersom jag upplevde att samhället bara propagerade för amning. Jag hade sådan ångest men det gick bara inte att fortsätta.

    Noam är ju en bra mycket större kille än vad sonen var när jag slutade och jag tror att han kommer att klara sig utmärkt med ersättning, gröt och smakportioner! Jag tror att du och Tom är underbara föräldrar och du ska inte alls behöva ha dåligt samvete för detta! Dessutom får ju pappan ett annat samspel med barnet när han kan vara mer delaktig i matandet ;-).

    Många kramar Maria

    SvaraRadera
  3. Mamma, tack för all stöd! utan dig hade jag blivit knäpp ;)

    tack Maria, det är väl så med första barnet men jag förstår inte varför det skall ges en massa dåligt samvete för något som MÅSTE vara på var och ens vilkor? fina pojkar har vi iaf oavsätt amning eller ej! kram

    SvaraRadera