U2 not me..

Idag spelar U2 på Ullevi i Göteborg, vi skulle ha sett dom för 3:e gången men istället sålde vi biljetterna tidigt i veckan!

Jag kände inte den mognad som jag trodde att jag skulle göra inför att lämna min lille plutt för så lång tid. Han är ju trots allt bara knappt 4 månader. Saken är att jag trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt att lämna bort honom- även om det i det här fallet handlar om att han skulle vara hos dom bästa tänkbara barnvakter; min mamma och pappa! Det fins inga i hela världen som jag litar på så som jag gör med mina föräldrar men dom som alla andra får nöja sig med små korta stunder med min lilla ängel tills dess att jag mognar med tanken på att vara ifrån honom.

En sådan klyscha när man tänker på det, alla mammor man har mött som har berättat om denna ångest och som man (läs jag) har avfärdat som något knepigt och lite överdrivet tidigare...jag får idag äta upp mina ord och tankar. Men jag är inte sen med att medge att detta är just fallet med mig!

Istället för en högljud och alldeles underbar kväll på Ullevi bland ca 60 000 ivriga åskådare får jag njuta av kvällen med god mat, skön dusch (för att spola bort lite bebisdreggel) och killarna i mitt liv som säkerligen kommer att somna innan mig i soffan.

Mitt liv är underbart!

Nu bär det av...

yeeeaaay, nu bloggar jag..hihi scary!!

Välkomna skall ni vara till min blogg. Jag har aldrig känt behov eller varit särskilt duktig på att uttrycka mig i ord men skam den som inte provar;)

Här har jag tänkt ge mig själv lite utrymme att få visa och berätta om mitt liv; saker som intresserar, upprör, fascinerar och glädjer mig.

Så återigen tack för att ni är här och hoppas att ni tittar till min blogg lite då och då :)