2010-12-12

i ♥ new york

























lusse lelle lusse lelle...

kl 07.15 var vi på dagis i fredags för att fira lucia. Trots kyla och tidigt klockslag så var det mysigt. Noam grät dock efter mamma och pappa som stod bland massor av människor så det slutade med att jag fick sitta med alla barnen och sjunga glatt med i alla sånger, saknade dock en luciakrona och en värmedyna!



vi tog pulkan till dagis...

glögg å pepparkakor till frukost..möms




mina tomtar ♥

2010-11-14

före och efter

Jag vet att många av er är nyfikna på att se lite bilder från renoveringen. Så här kommer några.













Älskade far Älskade pappa♥

Vill tillägna detta inlägg till Min fantastiska pappa som är en förebild för mig och nu även för vår son. Pappa som har lärt mig att säga vad jag tycker, att våga stå för mig själv. Att jag är bra oavsett vad jag gör. Han har visat och bevisat att blod är inte tjockare än vatten och att kärlek ligger i att älska en annan människa vilkorslöst och att finnas där! utan dig hade jag inte varit här idag! ♥

och till världens bästa sambo och pappa Tom
vi älskar dig!

2010-10-29

tjugoniondeoktobertjugohundranio

ett år sedan...
lille Noam lär sig stå på knä...



snickare Tom & son

En tjej kan aldig få för många händiga män, jag har turen att ha två egna :] Noam visar tydliga finesser med verktyg och ett tydligt intresse för teknik och maskiner.


njut!








det är bara ikea men ändå rätt bra för att vara 1½.


kära nån...

Hej vacker! Hoppas att du mår bra trots mörker och rusk. Så tydligt det känns att det är höst på riktigt, mörkt på morgonen och mörkt tidigt på kvällen. Tröttheten hänger på och tanken på att gå i ide upptar mina funderingar ständigt. Tur i oturen att vi har en morgonpigg liten Noam som strålar sitt 'gomogon' varje dag och hälsar med ett glatt heeeej i sin spjälsäng.

Oktober har passerat likt en tornado och lämnat nakna träd och trista färger efter sig. Under hela månaden har jag varit inne och myst (läs läkt) bland böcker, riktigt dålig dag-tv och mysiga filmer. Men det är inte bara att bara vara. Jag har känt mig usel i att ligga i soffan trots mitt handikapp när vardagen rullar på för alla andra. Men också att kunna hantera tankar och minnen från sämmre tider i mitt liv. Jag är tacksam för min familj som håller mig kär och nära. För i stunder som dessa behöver man hjälp att komma ihåg att leva nu.

Så tack för att ni finns.

2010-10-16

Ensam uttråkad krympling söker...

Hej vacker! Det har gått lite mer än en vecka sen min operation och jag mår redan mycket bättre. Tror dock att psyket tar största smällen. Jag är INTE van att vara själv hela tiden och börja känna stor rastlöshet som ter sig i allt större irritation över att vara hindrad. Dagarna spenderas i soffan framför tv'n, ni som har en aning om vad som sänds dagtid förstår säkert att smart det blir man inte. Lätt fyrkantig i ögonen och fullmatad med reklam och riktigt dåliga program. Skall försöka att få Tom att packa upp några böcker, då jag läste ur den jag hade framme på bara 2 dagar.

Vi har äntligen fått det nya badkaret och gladast av alla är Noam som äntligen får lite större yta att bada i (min lilla Flipper). För min del handlar det om planering, inplastning och mycket tålamod för att kunna ta ett litet dopp under duschkranen, men härligt att badrummet är nästan helt på plats. Vi måste tyvärr ha kvar avfuktaren några veckor till för att vara säkra på att det blir torrt i väggen efter grannens vattenskada men det är ett litet pris som vi gärna betalar. Det hade inte varit kul att riva ut allt och börja om...

Är just nu hemma hos mamma och pappa för att få lite miljöombyte. Men i deras tv sändes samma s**t och alla har gått ut till lekparken, så jag testar nätets utbud en lördag fm. Skulle vara kul att höra vad ni har för favvoböcker, skriv gärna och tipsa!

Ta hand om dig och alla i din närhet!

2010-10-12

Sådan (mor-)far sådan son

Nog att alla ni tycker att Noam är en mini version av pappa Tom men jag fångade en likhet på annat håll...

titta och njut!

mini pappa...

lika som bär?...(morfar i bakgrunden)


njuter i min lilla minifotölj...


på dagis...

bus i parken



heeeelt utmattad


ny ninis av moster jossa ♥

Operation,liggsår och kryckpromenad...

Hej vacker! Äntligen kan jag ta mig upp ur soffa/säng och skriva några rader till dig (hade varit skönt med en knädator). I torsdags opererade jag min högra fot så det har varit lite svårt att göra annat än ligga, glo på tv och gråta. Men redan igår tog jag mig upp på små kryckprommenader i lägenheten och det känns skönt.



Operationen gick bra och snabbt men det var en otäck upplevelse som jag helst slipper göra om (har dock en fot till som behöver repareras...) jag har/hade en sk hallux valgus-snedställd stortåled som gjorde väldigt ont.



Svårigheten för mig är att inte kunna göra så mycket själv och lägga allt ansvar på nära och kära. Men återigen så har jag en familj som är mina räddande änglar! Det absolut tråkigaste och jobbigaste av allt är att inte kunna sitta på golvet och leka med Noam eller att kunna lyfta upp honom och trösta när han är ledsen. Men han är ju som ni redan vet världens finaste och snällaste (också världens busigaste) pojke.



I fredags blev Noam 18 månader! Så snabbt tiden går, det märks ännu tydligare när man kan mäta allt i hans utveckling som går i rasande fart. Han kommunicerar så fantastiskt, berättar om barnen på dagis, sin favorit fröken 'biddit' [Birgit], 'mitte' [Mike] och 'senia' [Ksenija]. Han älskar att måla, rita och leka med duplo. Han älskar att leka med kottar i skogen och titta på bilar, lastbil och traktor.. Det finns inget mysigare än att prata med honom och höra hur han utvecklar sitt språk. Jag är förälskad i min lilla busunge som berikar mitt liv med massor av kärlek och många skratt.


kärlek.

2010-09-14

i´m back!

Hej igen! Efter en lång sommar fylld med allt annat än vad sommar brukar erbjuda så är jag tillbaks, trött men otroligt lycklig. Det har varit tufft och stundvis ännu tuffare att klara av det vi tog på oss. Renovering av lägenheten, jobba heltid samtidigt som det dåliga samvetet har gjort sig påmind tusen gånger om att Noam blev tvungen till att gå på dagis heeeela sommaren :C

Men nu är detta ett minne blott. Vi är på plats och det känns UNDERBART!

Jag skulle vilja tacka alla som har gjort detta möjligt! Familj och vänner som har stött och hjälpt oss. Utan ER hade detta aldrig gått... STORT TACK.

Om 2 dagar så skall vår lilla familj ha en liten mini semester. Vi hade tänkt att åka bort till sol och värme men bestämde oss i det sista att stanna hemma och landa i vardagen. Jag har dock en resa att se framemot i december. Då bär det av till New York med de bästa vänner man kan önska sig! NEW YORK, fattar ni?!?!? hur kul som helst!! Detta fick jag som en överaskning av min underbara Tom, som trots byggkaos ändå tog sig tid att planera en resa som vi skulle kunna njuta av när allt var klart. Så julshopping i New York och NHL hockey står på schemat...Can´t wait!

Jag lovar att återkomma med bilder från renoveringen och självklart resultatet...
Tills dess vill jag önska alla en underbar dag...

2010-06-19

ååååhh förlåt....

Hej du fina. Jag skall börja med att be om ursäkt för att det har dröjt ett tag sen jag skrev något här. Ett under att någon tittar till mig blogg överhuvudtaget :C. Men jag skall bli bättre på att komma in och göra några kortare inlägg i fortsättningen.



Tiden har varit knapp och stressen domminerar vår vardag. Jobb, renovering och vardagens alla sysslor upptar all tid och jag önskar att dagarna kunde räcka till mer. Men med hjälp av vår underbara familj och vänner så kommer vi att fixa det hela.

2010-05-19

tok, toker, tokigt

så trött jag är.

Har haft en helt sjukt jobbig dag på jobbet! Så stressigt och motigt, det kändes som att jobba med fötterna djupt ner i en lerbassäng...Efter 75 minuters övertid (!) kom jag äntligen hem till en sovande liten plutt som jag med andra ord inte har fått träffa mer än ca 1 timma på morgonen. Saknar honom så otroligt mycket iom att jag också har varit borta på kurs måndag-tisdag. Imorgon tänker jag bara njuta av honom heeeela dagen. Det känns som att det finns för få timmar per dag och att varje dag känns som en timma...Jag hinner inte med.

2010-05-04

work work.

Hej vacker... Idag var det dags att vakna ur mitt lilla mammaledighets koma. Sjuk och lite pirrig i magen begav jag mig till jobbet, det kändes nästan som första dagen i skolan. Jag hade varit lite orolig för hur jag skulle klara av att vara avslappnad med att Noam var på dagis, lite orolig för att få blackout i behandlingarna men all denna oro helt förgäves. Det var som att kroppen skiftade över till autopilot. Rutinerna satt i ryggmärgen för att så fort jag kom till jobbet så kändes det som jag hade aldrig varit borta. På ett mycket positivt sätt förstås. Jag kände inspiration, arbetsglädje och stor nyfikenhet på allt som har hänt under tiden jag har varit borta.

Oron för Noam var också helt onödig, han hade inte ens vänt sig om för vinka hej då till Tom som lämnat och strålade av lycka när han blev hämtad. Båda mina killar kom och mötte mig efter jobbet på min nya cykel. Jag kan inte riktigt säga vem utav dom som hade roligast Tom eller Noam. Större Colgatesmile får man nog leta efter.

Tyvärr känns det som att jag kommer att missa så mycket tid med Noam, men detta är ju ändå vardagen och jag skall försöka att njuta dom dagar jag inte kommer att jobba...

Nu skall jag göra mig en kopp te och sjunka ner i soffan... Ta hand om dig! kram N

2010-05-03

vår nya lya (del 1) dammigt på sommarovägen..


mjällschampo kanse?

kök före...

kök efter...


skräp!