kära nån...

Hej vacker! Hoppas att du mår bra trots mörker och rusk. Så tydligt det känns att det är höst på riktigt, mörkt på morgonen och mörkt tidigt på kvällen. Tröttheten hänger på och tanken på att gå i ide upptar mina funderingar ständigt. Tur i oturen att vi har en morgonpigg liten Noam som strålar sitt 'gomogon' varje dag och hälsar med ett glatt heeeej i sin spjälsäng.

Oktober har passerat likt en tornado och lämnat nakna träd och trista färger efter sig. Under hela månaden har jag varit inne och myst (läs läkt) bland böcker, riktigt dålig dag-tv och mysiga filmer. Men det är inte bara att bara vara. Jag har känt mig usel i att ligga i soffan trots mitt handikapp när vardagen rullar på för alla andra. Men också att kunna hantera tankar och minnen från sämmre tider i mitt liv. Jag är tacksam för min familj som håller mig kär och nära. För i stunder som dessa behöver man hjälp att komma ihåg att leva nu.

Så tack för att ni finns.